Nr 1
Redan i vecka sju kom ischiasvärken och jag fick gå ner till 75 procent på jobbet. 3 dagar i veckan gick jag på akupunktur (vad jag grät..det gjorde sååå ont) i fyra veckor. Sedan gick jag en gång i veckan. Det var spännande med alla förberedelser =) när man ska inhandla allting. MEN va trött man va..somnade på soffan varje kväll en längre period. O dessa hormonrubbningar. Fick spelet på alex när han inte dammade fönsterhyllorna med blöt trasa..utan dammsög dom istället. Blev till slut så arg att jag kastade trasan på honom. Efteråt fattade jag knappt va som hänt..haha. Månaden innan ja gick hem på havandeskapspenning jobbade jag bara 50 procent. Sommaren 08 var det väääldigt varmt..hett så in i bombens. Jag gick hela sommaren och det va jobbit o va stor i värmen. Hela grav gick så fort att jag knappt hann o fatta att jag va gravid. Förrutom all problem med ryggen o rumpan va det en svårslagen lycklig känsla att va gravid. Två veckor innan beräknad födsel kom Neo Erik mikael Hellgren kl 03..50 nånting. Han vägde 3020 och va 51 lång.
I drömmarnas värld kändes det precis som att jag satt o kissade...o då vaknade jag. KL åtta på morgonen. Lillan stod nyvaken i sovrummet o jag kom ihåg att jag sa att jag kissat på mig. sakta ställde jag mig upp och det bara rann. Jag fick lite panik över vad jag trodde det va och vad som komma skulle. Vi åkte in till förlossningen på förmiddagen..dom ville ta prover på att det verkligen va fostervatten. Och jo det var det. Vi fick tittat i ett microskop..sköterskan utbrast glatt : Är det inte vackert?? det ser ut som snöflingor. hahaha
Men vi blev hemskickade eftersom det inte va dags på låååånga vägar. Vi skulle komma tillbaka på eftermiddagen. Väl hemma skrev min mamma till mig att jag skulle ut o gå så det skulle sätta fart. Sagt o gjort knatade jag iväg skrivandes på min nya mobil. Ser inte trottoarkanten och druttar ikull..ajaj..bara vrålade för jag behövde hjälp o jag visste att alex va ute. mobilen gick sönder o jag skrapade mig lite =(. Inne på förlossningen kunde vi konstatera att jag lite förvärkar som var oregelbundna,,men gjorde lite halvont. Kommer ihåg vid ett tillfälle att en barnmorska stod i dörren o tjatade om nåt jävla kylskåp som hon köpt just när det kom en värk. Jag tänkte: kan du går härifrån kärring o sluta prata om ditt jävla kylskåp. Vi blev hemskickade igen med en sömntablett..en alvedon o nåt annat smärtstillande. Tog dom innan jag gick o lade mig. Sov typ en timma..sen vaknade jag av en otrolig smärta. Jag gick upp..gick runt runt på en rund liten matta vi hade i sovrummet. skrek o vrålade på alex som inte ville att vi skulle åka in..för det var inte si o så många minuter mellan värkarna. Inne på toan satt jag..ovanpå locket..där satt jag. va väl en behaglig ställning..vet faktiskt inte. Men tillslut åkte vi allafall..i en bil med stooora fälgar på o sänkt. Måste jag säga att det va skumpigt. När vi kom in fick vi det enda rummet med egen toalett o dusch... jag stövlade in direkt o satte mig på toan i samma ställning som hemma. Dom tjatade o tjatade om att jag skulle ta på mig sjukhusskjortan..o med den på halvvägs så känns det som att jag håller på o gå sönder ( alla som fött barn vet vad jag menar). Alex och barnmorskan släpar ut mig till sängen. Nån mer har anlänt o dom häver sig på mig o tre krystvärkar sen plupp va han ute. Alltså gick allt väldigt fort och jag hann inte med nån bedövning. Namnet var det alex som gav honom. Först hade vi tänkt Tiio till honom..men det passade inte =)
Nr 2 Åter igen fick jag ischias och akupunktur denna gång med. Nåt som va annorlunda denna gång va detta illamående i 16 veckor..bläää. Klarade inte av några dofter. På jobbet hade jag en sopsäck hängandes på min plats där jag spydde på mornarna.
När akupunkturen just börjat hjälpa fick jag reda på att dom skulle dra in på tjänster o att akupunkturen skulle försvinna..snyft. Verkligen synd när dom tar bort nåt sånt som verkligen hjälper. Med barn nummer två kände man sig mer självsäker, dock va det inte så lätt o hänga med i Neos farter. Försökte förklara så gott det gick att det va ett syskon inne i magen. När det började närma sig så va vi alla nyfikna på va som skulle komma ut. Sparkandet o hickandet i magen känns helt overkligt. Ca en vecka in bf kommer Lillebror Tiio Willy Alexander ut kl 13.06..3594 g och 51 lång.
Vaknade på natten av en molande värk. Ringde in o dom sa att jag skulle komma in vid åtta tiden på morn. Kunde inte sova så jag gick upp o åt..duschade..packade det sista. Ju längre tiden gick desto ondare gjorde det. Vi ringde mamma som kom o passade barnen. När hon kom va jag inte på prathumör. Färden in till stan va väldigt lång och på parkering träffade alex på en lumparpolare..hmm..så vi stann..ade till en stund o där stod jag ..vill bara in.
Komiskt nog fick vi samma rum denna gång. Jag var bara öppen tre cm..jag höll på o bryta ihop..7 cm kvar till förlossning..dvs en cm i tim: 7 tim. O ajg som tycket det va dags närsom. Alex prövade o massera mig lite..kändes rätt så bra. Värmda handdukar lades bakom min svank för jag hade ont. men det sved o brände. Fick även lite akupunktur..vet inte om det gjorde varken till eller från. Vid ett tillfälle så va jag så arg o trött o sa: Jag tror jag slår nån snart. Då försvann bm snabbt iväg o va borta en stund haha. Men hon va så jädra dryg..stod o flåsade o andades med mig i mina andningar, Riktit irreterande. Dessutom skulle hon prompt ha mig till att gå o kissa..o jag sa att jag KAN inte det för då föder jag. Några tunga steg..sen satt jag inne på toa. Då kommer första krystvärken o jag skriker att det är dags. Sköterska skriker på alex att han ska ringa på larmet. Helt plötsligt är det väldigt många runtikring mig. Jag ska föda på golvet har dom bestämt..krystar..då kommer det nån..nej hon ska INTE föda på golvet. Upp med henne på sängen. Hur lätt är det med en vattemelon mellan benen. Lägger mig ..två krystvärkar..plopp så va även han ute.
Allt ont är helt klart värt det. Men en gång till?!? nej nu får det va nog. nu lämnar jag över till andra. efter Neo kände jag att jag ville ha en till med en gång. Den känslan har inte kommit efter Tiios förlossning. Men man ska väl aldrig säga aldrig som alla säger.