...på bättringsväg. Idag va det inte som vatten i Tiios blöja =)
Jag däremot har som kramper i magen, men det går över..kmr tillbaka..går över. Så idag har jag legat..pysslat så gott det går..legat igen..
Fick ju leta fram vinterkläderna idag.. Neo ville ut så fort som möjligt på morn. Bylsa på..sen va han ute i fem minuter..för det va nåt läskigt ljud ute. Igår kom min stake på posten, har velat köpa en sån läääänge, den står i köksfönsret =)
Har strykt duken jag fick famor kajsa som hennes mamma sytt av två kökshanddukar o lite spets. Bara älskar den
Jag har gjort älgfärsbiffar idag ..inuti har jag en blandning av färsk persilja, hackad lök o färsk timjan. Egengjord gräddsås och kantareller..mums. Såg att tallriken såg väldigt brun och tråkig ut. Men vi äter faktiskt grönsaker i detta hus oxå ;)
Hittade massa gamla kort på alla djur genom åren.
Jag har hunnit med en himla massa, hästar, minigrisen Signe, två chinchillor, katter och hund..Tuppen Ragnar. Och jag har lärt mig något iaf..jag kommer ALDRIG skaffa ett husdjur igen.
Jag började rida när jag var 9 år. jag hade en klasskamrat vars mamma och syster hade hästar. så en dag cyklade jag bara dit...och frågade om jag fick rida. sen blev jag där...
Det var åtta km enkel...så 1,6 mil framotebaka. Det blev många mil på 10 år. Inga gatlysen fanns det på vägen heller. men hästtokig som man va , så fann man sig i det. Ibland hämtade mamma mig efter jobbet..
Första häst "kärleken" va Jazzmin..ett gulbrunt svenskt halvblod..född 1982 som mig. Hon tävlade i medelsvår Hoppning, och ja va förste hästskötare på tävlingarna. När systern beslutade sig för att flytta o ta med sig endel hästar så lämnade hon kvar Jazzmin hos mig. Men en dag fick hon kolik och blev jättedålig. Vi fick åka till helsingborg och hon hade tarmvred, en operation utfördes och hon överlevde. Men hon hade en hel hink med sand i magen som hon ätit.
Ägaren ville ha hem henne, så jag började pendla till växjö om helgerna.
Hon repade sig bra efter operationen. Men olyckan va framme när dom busade i hagen. Hon hoppade i ett stenrös och bröt benet. Det gick inte att rädda henne .
Jag kom ihåg att jag gick i sjuan när jag fick reda på det och jag kände mig sjuk och febrig av sorg.
Men livet gick vidare och jag började rida på en svartbrun valack, Zuqxe. En bättre kompis kan man leta efter. Det är tio år sedan jag skiljdes från honom, men jag kan fortfarande känna hur len hans mule va när man pussade på den. Ärret han hade på mulen. Hur han luktade. Han va så himla snäll och världens bästa läromästare. Han hoppade jag min första tävling med..och min sista med för den delen. På kortet hoppar vi 120 cm för första gången.
Ägaren hade inte råd att ha honom kvar så hon sålde honom. Han fick skada efter skada och dom fick avliva honom
Sen va hästeriet sluta kan man säga, jag red i några efter, men sporadiskt och inte med den härliga känslan som fanns när man hade en bästa vän
Ibland känner man lite sug, men nej. kanske sen...
Kossan på kortet..en srb-dam vid namn Hjärtros 650. en speciell ko som mjölkade väldigt bra. Min favvo och ´när hon va ute på bete va jag o hälsade på henne och tog en tur. Hon bara lunkade på
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar