måndag 15 december 2014

Om att gå vidare

Jag har inte så många vänner
Riktiga vänner. Vänner jag haft länge men inte träffar så ofta.
Jag har nån enstaka ny vän, som jag träffar rätt så ofta.
När man är äldre och har familj är det inte lika lätt att hitta vänner.nya vänner. Man har hellre inte samma behov av vänner.. man kan inte träffas lika ofta. Man ringer varandra då o då.
Jag hade en vän. En vän som var som en syster för mig.
ibland ångrar jag att jag den dagen cyklade dom åtta kilometerna och efterhängset hängde utanför stallet.  Att jag i sååå många år slängde ut så mycket tid på en människa som skulle svika mig så.
Jag var 10 år. Du var 19 år. Det blev många år av vänskap.  Ibland va vi ovänner.
men du var min syster och du kallade mig din lillasyster. Älskade lillasyster.  Till döden skiljer oss åt. Systeryster.
Jag ställde upp för dig i vått och torrt. Sov hos dig när du kände dig ensam. Åkte till dig på helgerna när du flyttat. Tröstade dig när du hade kärleksproblem.
Hjälpte dig med djuren när du hade ont och mådde dåligt.
Så gjorde du oxå för mig. Du ställde upp för mig.
Nu är det 6 år sedan du valde och bryta med mig. Och jag tänker nog på dig varje dag. Ibland läser jag alla brev du skrev till mig. Alla grattiskort.
Jag återupprepar att jag aldrig brytt mig om vem du blev tillsammans med. Det var sveket mot mig. Att du bara bröt. Att man bara kan sluta bry sig om nån som man sagt sig älska...som man kallat sin syster
ibland brukar jag intala mig att du är död. Så det ska vara lättare att acceptera ditt val.
Det gör ont att se dig skriva till våra gemensamma vän. Älskade syster. Min lilla syster.
känns fruktansvärt smärtsamt.
jag har ett litet hål i mitt hjärta och jag kommer nog aldrig förstå
en slags hatkärlek

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar